November har hittills varit otroligt regning och grått. Solen har bara visat sej vid ett par tillfällen. Men nu ser det ut att ha vänt. I går börjde det att snöa och nu på morgonen har vi ca 3-4 cm och marken är helvit. Härligt, hoppas att det håller i sej...

Rena sommarregnet i dag. Det riktigt vräker ner. Otroligt mycket vatten över allt.

Jodå det bidde skitväder precis som spåmännen sa.Ett par minusgrader åsså lite regn på det...
Så blev det dax att förverkliga en av "livsdrömmarna. En dörr i pannrummet som leder u´t på baksidan. Hittade en plåtdörr på blocket och spikade dit den idag. Erik hjälpte till både med transporten och spikandet.

Idag skiner faktiskt solen.. Gäller att njuta för i morgon är det skitväder igen

Äääääntligen fredag igen.

Nu har det varit mer eller mindre skitväder i tre veckor och solen har inte visat sej på hela tiden. Måste väl börja ge sej nån gång. Idag ville inte ens fåren gå ut ur sitt hus när dom skulle få sitt morgonhö.

6 grader varmt hela dagen.
I och för sej bra nu när fåren är nyklippta. men det är ändå mitten av november och några minus hade man i alla fall önskat sej.

Så har äntligen gåtan om Karl Petter Pettersson (1834-1899) och hans hustru Maria Sofia Gädda (1843-1893) äntligen fått sin lösning.
Dessa två bodde en gång i tiden på Kristins gård. Dom köpte den ungefär 1880 eller något tidigare.
Karl Petter var född på gården Ingerbo i Skällviks socken (Östergötland) år 1834 och Maria Sofia var född 1843 i Kristinehamn (Värmland) .
1855 flyttar han till Stockholm och efter något år där får han anställning som stalldräng. Där blir han kvar till 1871 när han flyttar till Torpshammars järnbruk.
1872 gifter han sej med Maria Sofia, då boende i Johannisberg där hon jobbar som piga.
1877 flyttar dom till Näset där deras två barn föds.
Ganska snart startar dom båda en handelsbod på gården. Handelsboden övertas 1893 av familjen Westberg som i generationer driver den vidare till i början av 1970 talet.
Karl Petters Stockholmsvistelse har varit väldigt svår att spåra och följa. Utan hjälp av Nättidningen Rötters läsare hade det varit nästan omöjligt att hitta honom.
Undras vilket lik man nu ka kasta sej över....

Va gör man när det är skitväder, jo klipper får...

Idag har det varit ett jäkla skitväder. 4-5 grader varmt och regn av och till.

Vi passade på att klippa håret av dom återstående tackorna.

Det är ett jäkla slit när dom inte vill stå stilla. Förra året köpte vi fem tackor i Arbrå. Dom var helvilda i dag. Mer i luften än på klippbänken. Slutade med att dom fick stå på golvet, tjudrade i ett rep. Gillar inte att göra så, men hade inget alternativ. Bättre att få dom att stå stilla så man inte klipper dom i skinnet. Inte blev dom speciellt vackra heller, men det är bara Bärra som bryr sej, och han har nog redan fått det han ville...
(Bilden är från i våras när vi kunde hålla till utomhus med friseringen)

Nu ska Karlsson blogga också.
Som om han inte hade nåt vettigare för sej å nog med saker att göra ändå???
Jag tror jag tar det här som en avslappningsövning, eller rättare sagt en uppvärmningsövning medan kaffepannan kokar upp tidigt på morgonen..

Med tanke på att man närmar sej döden med stormsteg så kanske det kan va vettigt att beskriva livet lite grann innan det är alldeles för sent.
Ett liv som kanske inte alla känner igen eftersom vi lever både som löneslavar och torpare.
Ja livet som löneslav kan väl dom allra flesta känna igen sej i, men livet som torpare är få förunnat att ha insyn.
Dessutom börjar han få dåligt minne å då kan de ju va bra att ha lite noteringar om va man har gjort i veckan.
Vi får väl se åt vilket håll de barkar...