Den här helgen har jag gjort något som jag har pratat om i flera år. Jag for till Torringen och lade ut lite nät. Lite kul att få visa hon jag delar tak med att det faktiskt finns fisk i sjön.Började på fredag kväll med att lägga ut några nät kring Ombytesholmen. Resultatet blev mycket bra. 6-7 stora fina sikar, 4 öringar och ett gäng abborrar.
Fisken var på gång. Då fick jag en ny ingivelse. Att jag skulle åka in till Munkfjorden på lördag kväll och lägga näten där också.
Man vill ju fylla frysen så här på höstkanten och eftersom det var sista helgen det var tillåtet att fiska så gällde det att passa på.
Tanken var också att jag skulle göra nåt som verkat vara helt omöjligt hittills, att få med mej Norgrenskan för att ro. Jodå först hördes det som om det kanske eventuellt skulle kunna vara möjligt, men ju längre dagen led desto mer började hon hitta på ursäkter för att slippa.
Nå som den händiga karl jag är så fixade jag utläggningen själv.
Att åka in på Munkfjorden tar en stund. Åtminstone en halv timme från där vi har båten. Noterade på hemvägen att jag började ha lite bensin i tanken till båtmotorn, men tänkte att jag får väl ta med på söndag morgon.
På lördag natt var man som barnen dan före julafton. Skulle det bli nån fisk???
Söndag morgon vaknade jag tidigt av en katt som ville ut. Gick inte att somna om så straxt före 5 var kaffepannan på spisen, och en kaffetår senare åkte jag i väg. Älskar att vara ute den tiden på dygnet. Naturen har precis vaknat till liv och man kan få se både det ena och det andra. Dagens skörd blev några tjäderhönor.
Väl uppe vid sjön kom jag på mitt lilla misstag. hade totalt glömt bort bensinen.
Nåja inget problem för en händig karl om den skulle ta slut, det finns ju åror i båten, och att få ro en timme eller två får väl räknas till avdelningen friskvård, och sånt ska man ju hålla på med har jag läst nånstans.
Vädret var underbart, solen hade precis klättrat ovanför trädkronorna och sjön låg nästan spegelblank framför mej.
Efter en halvtimmes puttrande siktade jag första nätbojen. men det var inte den jag skulle ha tag på just då, jag skulle ta näten som låg längre in först.
Efter lite letande så hittade jag nästa nätboj. Där låg tre nät och det var bitvis ganska djupt.
Så sätter jag igång och tar upp första nätet. 7-8 fina sikar, nästa såg lika dant ut. tredje och sista nätet lika så.
Det här börjar ju bra.
Åkte till nästa nätomgång. Första nätet såg hop tvinnat ut, nåt som brukar tyda på mycket fisk. Och så var det. 8-10 sikar och ett tiotal abborrar. Så såg även resterade 4 när ut. Himmel å pannkaka va me fisk.
Så vände jag kosan hemåt och konstaterade efter ett par minuters körning att motorn började hosta och hacka för att sen lägga av. Milda makter, slut på bensin redan. Va skoj, då är det bara 4½ km att ro.
Mja ska väl erkänna att den delen av inspirationen inte direkt infann sej halv sju på morgonen. men efter lite mixtrande och snurrande på bensintanken så fixade det sej till slut och motorn startade snällt igen.
När jag kom i land och lyfte ur dunken ur båten kände jag inte det minsta lilla skvalp, så jag hade nog en djädrans tur.
Nå nu lastades alla pinalerna i bilen och båten vändes upp och ner, sen startade hemresan.
Hemma möttes jag av nykokt kaffe. Norgenskan va redan uppe.
Sen började eländet som jag totalt hade lyckats förtränga.
Måste ju ta hand om fisken också.
Milda makter det satt ju 50-60 sikar i näten och massor av abborrar. Bara att dra igång pillergörat.
Dessutom hade jag saltat in gårdagens sikfångst, för den skulle in i röken. Har man inte arbete så skaffar man sej....
4 timmar senare hängde näten på torkvindan. Då startade rensningen. Efter två timmars fileande var jag ordentligt trött, men hade bara gjort hälften. Som tur var kom en av våra kompisar och befriade mej från en del av jobbet, för jag packade en kasse med sik till henne.
Resten av fångsten frös vi in som den var. Det problemet löser vi en annan dag.
På eftermiddagen kom svåger å svägerska. hade lovat röka lite kött åt dom så dom slipper äta korv hela älgjakten. Så när fisken va klar var det bara att sätta igång att göra salt&kryddlagen som köttbitarna ska ligga i resten av den här veckan.
Ja så skulle man ju plocka ihop allt stök man lämnat efter sej under dagen också.
För första gången under den här delen av livet har jag fått höra av min kära sambo, att nu hade vi väl ändå en anings aning för mycket av nåt i frysen. Ja det vete 17 hur vi ska få i oss all den här fisken.
Vi hade för flera veckor sen bestämt oss för att vi måste äta upp maten vi har i frysarna. Den ekvationen verkar vara totalt omöjlig i det här huset. Vi lyckades nästan tömma en frysbox, men nu är det påfyllning igen, nåt som inte skulle ske förrän i oktober vid slakten.
Delikata problem....
